"Jag blev proffs på att sätta på mig en mask"

Emilie lever med psykisk ohälsa

BROBY. I stort sett hela livet har Emilie Mattisson 22, känt att hon inte var som alla andra. Men för att inte belasta någon annan med hur hon mådde så höll hon sina känslor för sig själv.

– Jag blev proffs på att sätta på mig en mask där jag var den glada Emilie redan i väldigt tidig ålder. När jag sedan var ensam kunde jag släppa masken och vara den jag var.

De första känslorna kom redan i fyraårsåldern. Ångest, depression, tvångstankar, panikångestattacker, social fobi. Allt skedde i det fördolda och blev bara värre och värre med åren. Emilie skämdes för att hon inte var som alla andra. Psykisk ohälsa var inget hon hade hört talas om då och hon trodde att alla kände och mådde som hon gjorde. Hon spelade med i det sociala spelet men höll sig ofta för sig själv. Hennes familj såg enligt Emilie bara en glad och pigg flicka som spenderade mycket tid på sitt rum.

– De såg mig som självständig och det var jag nog också och är även idag. Men jag var noga med att dölja mina tankar och känslor för dem för jag ville inte göra dem besvikna eller att de skulle behöva dras med mina problem eller se mig som en misslyckad människa.

Det var först som myndig hon tog steget att träffa en kurator som kunde sätta ord på hennes mående. Då orkade hon inte hålla det inom sig mer.

– Det var så otroligt skönt att få höra att det inte var något fel på mig, att jag varken var konstig eller värdelös eller ensam om att känna som jag gjorde.

Efter en remiss till psykiatrin 2014 fick hon också diagnoserna borderline, depression och OCD bland annat.

Den psykiska ohälsan har blivit mer accepterat idag och man jobbar för att normalisera den psykiska ohälsan som också blir allt vanligare i samhället.

I dag är Emilie öppen med hur hon mår. Även om vägen dit varit lång och hon många gånger funderade på vad som hände inuti henne så har hon idag insett att hur hon mår är inget att skämmas över.

– Jag är inte knäpp eller konstig. Visst ibland gör mina tvångstankar att jag måste räkna saker och vissa siffror är tabu. Jag mår väldigt dåligt i perioder när ångesten och depressionerna är som värst. Jag har legat inlagt på psykakuten vid flera tillfällen men nu när min familj äntligen vet så stöttar de mig så mycket de kan.

Den psykiska ohälsan är en del av vardagen för Emilia och numera är det inget hon skäms för eller försöker dölja. Det har hon gjort tillräckligt.

– Jag skrev mycket när jag var yngre och det var också så som min mamma fick reda på hur jag mådde. Hon hittade det jag skrivit och fick en chock. Ingen anade något. Men nu när de vet så ser de också hur jag mår, om det är bättre eller sämre, om jag har en bra eller dålig dag. Och när de väl fick veta blev vår kontakt också mycket bättre.

Emilie har insett att det är viktigt att berätta för att inte bli dömd.

– Samtidigt har jag insett att det är svårt att förstå om man inte själv varit drabbad. Men jag träffar många som lider av psykisk ohälsa, som berättar först när jag berättat om mig själv. Men jag tycker det är viktigt att ämnet inte är tabu, därför har jag tagit steget att berätta, för att avdramatisera och normalisera men också för att sprida kunskap i ämnet.

Enligt Emelie har hon svårt för att känna glädje och dalarna är fler än topparna i livet men att hon fått börja arbetsträna i en skobutik i Kristianstad ger henne en liten ljusglimt.

– När jag har mycket att göra då hinner jag inte fokusera på något annat, vilket är positivt. Och de har tagit emot mig fantastiskt väl. Drömmen hade varit ett fast jobb och att kunna flytta hemifrån, klara mig själv och bli frisk. Det är något jag kämpar för varje dag.

Publicerad 07 November 2017 08:00

Lokaltidningen Hässleholms nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag