– Jag är van vid att ta hand om övergivna djur. Det var aldrig någon tvekan. Min man är också van, så han blev inte heller förvånad när jag kom hem med en kyckling, säger Linnéa Dickson.

Uttrycket ”att göra en höna av en fjäder” har vi nog alla hört talas om. Men hur fungerar det egentligen att göra en tupp av en höna?

Hemma på Linnéa Dicksons gård i Ljungarum utanför Sösdala finns det en rad andra djur som också en gång i tiden haft behov av ett nytt hem, bland annat en påfågel.

Den här gången var det alltså en något mindre fågel som behövde adopteras. Kycklingen fick namnet Sam-Ingrid, döpt efter de båda arbetskollegorna som hittade henne i parken.

– Både Sam och Ingrid är rödhåriga och hönan är rödhårig, det kan inte bli ett mer passande namn, säger Linnéa Dickson.

Sam-Ingrid hittades i parken under en av de allra varmaste dagarna förra sommaren. I vanlig ordning tog Linnéa Dickson tåget hem, med Sam-Ingrid i en kartong i knät.

Luftkonditioneringen fungerade inte på tåget.

– Det var så varmt att jag var tvungen att fläkta hennes ansikte med en broschyr. Jag ville ju inte att hon skulle tuppa av, säger Linnéa Dickson.

Väl hemma på gården blev dagarna till veckor och veckorna till månader. Sam-Ingrid växte till sig rent fysiskt, men mentalt var hon undergiven. Hon kuvades av de andra hönorna som redan fanns på gården. Sam-Ingrid blev de andra hönornas hackkyckling.

– Hon blev biten i kammen av de andra hönorna. Det kan gå rätt brutalt till när hönor ska visa sin rang, säger Linnéa Dickson.

Innan jul hade Linnéa Dickson och hennes man besök hemma på sin gård. Hennes grannar var nyfikna på att få träffa den nya hönan.

Omdömet efter deras besök i hönshuset blev inte riktigt vad Linnéa Dickson hade förväntat sig:

– Hur fungerar det att ha två tuppar i samma hönsgård? Hur gör ni när de blir könsmogna?

Linnéa Dickson blev först paff, men den nya insikten fick mycket att falla på plats.

– Så klart borde vi ha insett redan från början att Sam-Ingrid var en tupp. Hennes, eller rättare sagt hans, kam var ju mycket större än de andras kam. Hela Sam-Ingrid var ju tre gånger större än de andra hönorna. Men vi var så vana att se honom som en hon. Han var ju dessutom så undergiven.

Det är inte vanligt att hitta övergivna hönskycklingar i parken, men däremot händer det att man hittar tuppkycklingar.

– Det är svårt ibland att se skillnad på tuppar och hönor när de är kycklingar. Det blir felköp ibland och då dumpas kycklingen när ägaren inser att de fått en tupp, förklarar Linnéa Dickson.

När Sam-Ingrid gick från att vara höna till att vara tupp förstod Linnéa Dickson ganska snart att hon var tvungen att adoptera bort honom.

– Det är så sorligt. Jag hade aldrig gjort mig av med honom om det inte var alldeles nödvändigt, men vår andra tupp var ju här först. Hönorna orkar bara med en tupp, det är fullt tillräckligt. Jag hoppas verkligen att han hittar ett bra hem.

Sam-Ingrid kommer att saknas av de andra djuren på gården i Ljungarum, inte minst av Ellis, som är en tam liten anka. Ellis har ett eget instagramkonto, där Sam-Ingrid också figurerar ibland:

”Ellis the duck boy and friends”.

Lokaltidningen har lovat att hjälpa till att hitta ett nytt fint hem åt Sam-Ingrid:

Finnes: En tupp i sina bästa år; väldigt vacker, trevlig, lugn, klappvänlig, medgörlig och människokär.

Sökes: Ett varmt välkomnade hem där de fyrbenta vännerna sätts i första rummet och där människorna aldrig säger nej till en pratstund med djuren. Det får gärna finnas hönor i hushållet, så att Sam-Ingrid har någon att mysa med.