Jonas kom igång med träningen tack vare Team Rynkeby

Cyklar för sig själv och för dottern som fick en hjärntumör

HÄSSLEHOLM/KRISTIANSTAD. Att bli en del av Team Rynkeby God Morgon Kristianstad har varit en lång och personlig process för Jonas Andersson från Hässleholm. Men till slut valde han att bli en del av laget som ska cykla till Paris i sommar, till förmån för Barncancerfonden. I år är han också den enda i laget som har barn som drabbats av cancer.

– Det är fantastiskt att se hur många människor som engagerar sig och gör något för att hjälpa andra, säger Jonas Andersson.

Men att bli en del av laget var från början ingen självklarhet för honom. Han funderade länge på vad han tyckte om cykling, han som bara tagit tantcykeln till stationen såg det först som en omöjlighet att cykla hela vägen till Paris.

Han kände samtidigt att allt stillasittande under dotterns sjukhustid fått honom att tappa motivationen för att röra på sig. Trots att han ville hitta tillbaka till vardagsmotionen efter dotterns sjukdomstid, så fanns inte energin där.

– Man lever i en sådan otrolig bubbla när ens barn drabbas av cancer, den energi man har använder man till att fokusera på barnet och allt som har med en själv att göra läggs åt sidan.

Dottern Elsa var sju år när hon runt skolavslutningen 2015 började klaga på kraftig huvudvärk. Värken kom och försvann, var värst på morgnarna, för att sedan försvinna lika hastigt som den kom.

Familjen åkte på semester i början av sommarlovet och Elsas huvudvärk fanns kvar.

Väl hemma igen gick det några veckor och huvudvärken blev bara värre. Vid ett besök på sjukhuset konstaterade man snabbt att det var en stor hjärntumör som låg och blockerade cirkulationen i hjärnan och hon skickades med ambulans ner till Lund. En vecka senare opererades Elsa för första gången och en tid senare ytterligare en gång för att därefter påbörja månader av behandling, strålning och cellgifter.

– Att se sitt barn må såhär dåligt är verkligen inte lätt. Hon tappade aptiten och gick ner mycket i vikt. Den mesta av tiden gick åt till att vänta, få tiden att gå och vänta igen på att Elsa skulle bli frisk. Samtidigt fanns Elsas storebror där hemma som var i behov av uppmärksamhet och en fungerande vardag med skola och träning som alla andra.

Under sjukhustiden var första gången som Jonas Andersson läste om Team Rynkeby. Och hans första tanke var att de som cyklar till Paris måste ha ett stort intresse för cykling. Han läste samtidigt om en rad andra insamlingar och organisationer som jobbade med att hjälpa andra genom att samla in pengar till cancervården och forskning.

– Jag började reflektera över vilken skillnad de här insamlingarna faktiskt gör. För oss som aldrig drabbats av sjukdom tidigare eller kommit i kontakt med sjukvården på det här sättet hade precis påbörjat en resa där dessa insamlingar har väldigt stor betydelse, säger Jonas Andersson.

Tankarna om att själv bidra började växa. Men dagarna gick åt till att se till att Elsa hade det så bra det bara gick.

–Man går som på nålar. Man vet att läkarna gör allt de kan för att få bort cancern och jag minns att vi frågade aldrig hur det gick. Bara för att inte riskera att få ett dåligt svar. Vi litade på att läkarna skulle lösa detta.

Jonas som tidigare motionstränat för sitt eget välbefinnande rörde sig ingenting under sjukhustiden. Och när de skrevs ut från sjukhuset 2016 för att återgå till en fungerande vardag, beskriver Jonas som väldigt påfrestande.

– Plötsligt försvann den trygghet man haft på sjukhuset och det var en jobbig tid även efteråt. Man skulle tillbaka till vardagen men energi och motivation var fortfarande borta. Man förväntas leva som vanligt men har ett helt nytt bagage med sig, vilket var tufft för alla inblandade.

Jonas försökte börja träna men såg ingen mening med det och hade svårt att hitta tillbaka till glädjen han känt tidigare. Tankarna om att hitta något som motiverade honom att börja träna fick honom att börja fundera på Team Rynkeby igen. Men cyklingen var ett problem.

– Jag intalade mig att jag aldrig skulle klara något sådant. Men så mötte jag Martin som är blind och cyklade för Team Rynkeby 2017. Och då insåg jag att jag inte hade några ursäkter. Mitt eget argument för att inte klara det föll och jag plockade fram min gamla mountainbike och började cykla. Vid midsommar skrev jag en ansökan till teamet och skickade in. Ett känslomässigt stort beslut för mig.

Jonas Andersson ångrar inte sitt beslut. Han har lyckats komma i form, samtidigt som han är med och bidrar till något viktigt.

– Jag vet ju vad de här bidragen har för betydelse för de som är sjuka då vi själva fått möjligheter genom dessa insamlingar som inte varit möjliga annars. Och jag ser detta som ett sätt för mig att ge tillbaka. Cancern är borta från Elsas kropp men man vet aldrig om någon cancercell kommit på drift. Därför kommer man fortsätta att gå på kontroller flera år till. Så jag gör detta för Elsa, för mig själv och för att ge andra som drabbas en högre möjlighet till överlevnad genom att bidra till forskningen. Jag har tack vare cyklingen kommit i form igen, jag har hittat nöjet i fysisk träning och jag kommer att ta mig till Paris i sommar. Att avbryta finns inte på världskartan, säger Jonas Andersson.

Publicerad 16 February 2018 00:00

Lokaltidningen Hässleholms nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag