Leif Olsson försöker njuta av livet trots att cancern lever i hans kropp. Förmodligen kommer behandlingen att vara livslång men Leif har valt att se positivt på framtiden och inte lägga energi på sådant han inte kan påverka.

Leif Olsson försöker njuta av livet trots att cancern lever i hans kropp. Förmodligen kommer behandlingen att vara livslång men Leif har valt att se positivt på framtiden och inte lägga energi på sådant han inte kan påverka. Foto: Paola Nordgren

Leifs liv förändrades på tjugo minuter

HAMMAR.

För Leif Olsson fick livet en plötslig vändning en natt 2015. Bara 20 minuter efter ett toalettbesök vaknade han upp igen med kraftiga smärtor i ryggen.br>– Jag skrek rakt ut av smärta. Det gjorde overkligt ont. Ambulanspersonalen misstänkte att det kunde vara hjärtat men jag var helt säker på att det var något annat, berättar Leif Olsson.

Att det skulle kunna vara cancer var dock inget han funderade då. Inte förrän läkaren som tagit emot honom på akuten kom in i hans rum och berättade att de hittat en tumör och flera metastaser i hans kropp. Smärtan i ryggen berodde på att modertumören satt runt njurartären och flera artärer hade spruckit så att njuren fyllts med blod.

– Det är inte helt vanligt att man får sådana här smärtor vid njurcancer, ofta går man länge utan symptom och det är också det som gör att njurcancern är så svårupptäckt eftersom symtomen är så diffusa. Såhär i efterhand har jag insett att höften som strulade redan 2014 var en metastas och likadant med den ömhet jag hade i revbenen som jag trodde var en bristning efter golfspelande, där visade en röntgen att det också satt metastaser, berättar Leif Olsson.

På grund av tumörernas placering har det inte varit möjligt att operera bort cancern hos Leif, han har istället fått behandlas med mediciner som byts ut i takt med att cancercellerna gjort sig immuna. Han röntgas dessutom var tredje månad för att kunna hålla kontroll över hur kroppen mår och om tumören sprider sig.

– Metastaserna har förökat sig trots mediciner och det är klart att det oroar mig. Samtidigt mår jag bra, det är den känslan som är så konstig. Jag är trött men har i dag inga smärtor trots att kroppen är full med cancer. Jag lever i tremånaders intervaller och försöker göra sådant jag tycker är roligt. Jag har förstått att njurcancer ofta är något man får leva med resten av livet och det som smärtar mig mest är att jag inte vet om jag kommer att få möjligheten att se mitt barnbarn växa upp.

Drygt 1000 personer drabbas varje år av njurcancer i Sverige, vilket är en relativt liten siffra jämfört med många andra cancerformer. Att den också är relativt lömsk och svår att upptäcka gör den också svårbotad, då den ofta spridit sig innan den upptäcks.

– Jag har valt att försöka att inte lägga energi på sådant jag inte kan påverka. Samtidigt har jag många gånger ifrågasatt varför man inte bara kan plocka bort tumören och jag ser alltid till att få svar på de frågor och funderingar jag har för att inte behöva gå och grubbla. De som mår sämst i allt det här är nog mina anhöriga och därför låter jag de följa med på läkarbesöken för att också kunna få svar på sina frågor, vilket jag tycker är viktigt. Jag vill inte heller sluta leva för att jag har fått en diagnos även om ja inser att detta troligen är något livslångt. Men att prata om det hjälper mig. Många förknippar cancer med döden och bara ordet är så otroligt laddat men jag tänker inte så utan försöker tänka på att det faktiskt också är många som överlever cancer idag.

Publicerad 23 October 2018 16:07