För lite mer än en halvårsedan förändrades Eira Stigengårds liv då hon fick en diagnos som höll på att kosta henne livet. Men nu är hon redo att leva fullt ut igen.

För lite mer än en halvårsedan förändrades Eira Stigengårds liv då hon fick en diagnos som höll på att kosta henne livet. Men nu är hon redo att leva fullt ut igen. Foto: Paola Nordgren

Panikångesten var diabetes- skickades hem från akuten utan undersökning

KRISTIANSTAD

. Sjuttonåriga Eira Stigengård blev hemskickad från akuten med diagnosen panikångest. En diagnos som visade sig vara helt fel och höll på att kosta henne livet. Men tack vare observanta föräldrar så fick hon rätt hjälp i tid och idag mår hon bra efter att ha fått diagnosen diabetes typ ett.

I mars 2018 fick Eira Stigengård vanliga förkylningssymtom, ganska snabbt upplevde hon dock att det satte sig på andningen och hon hade svårt att få luft. Det var också andnöden som gjorde att hon sökte sig till akuten men sjuksköterskan frågade om hon var stressad och diagnostiserade hennes symtom som panikångest innan de fick åka hem igen utan att ha träffat någon läkare eller att några prover tagits.

– Jag var väl lite stressad över att ha missat en hel vecka i skolan men jag hade aldrig tidigare haft något som liknade panikångest och tänkte mest att det var skönt att veta att det inte var något farligt. Så jag gick och la mig när jag kom hem igen. Samtidigt kände jag att jag fick svårare och svårare med andningen, berättar Eira Stigengård

När hennes föräldrar tittade till henne på eftermiddagen upplevde de att hon började gulna i hyn, var kall om händerna och var svår att få kontakt med. Några timmar senare var hon i stort sett okontaktbar och då bestämde sig föräldrarna för att åka in till akuten igen.

Det visade sig då att Eira Stigengård hade 34,4 i temp och ett blodsocker på 45. Eira var då också okontaktbar och blev inlagd. Hade inte hennes föräldrar fått in henne till sjukhuset den kvällen så hade Eiras liv inte gått att rädda.

– Det lät hemskt när läkarna berättade att jag inte varit vid liv om jag inte fått hjälp. Samtidigt minns jag inget av detta själv. Det är först ett halvt dygn senare som jag vaknar upp och då fick höra hur jag kom in på sjukhuset och att jag fått diabetes. Att jag var på väg bort var nog värre för mina föräldrar än för mig eftersom jag inte kommer ihåg något, säger Eira Stigengård.

De kommande två veckorna därefter fick hon stanna kvar på sjukhuset för att lära sig hur hon skulle hantera sin diabetes. Och nu lite mer än ett halvår senare mår hon bra och men lär sig hela tiden hur hon ska leva för att hennes kropp ska må bra.

– Mycket tack vare min kompis som också har diabetes så har jag nog gått in med inställningen att det här löser jag. Jag har sett att hon kan leva ett vanligt liv med sin sjukdom så det har jag bestämt mig för att jag också kan göra. Hon har stöttat mig och tack vare henne känner jag mig trygg och ser att så länge jag sköter min kost så kan jag leva i stort sett normalt.

I somras reagerade Eira dock på insulinet och fick på grund av det en nervskada som gjorde att hon under en månads tid inte kunde sova, fick stickningar i benen och blev inlagd två gånger innan läkarna förstod vad det var och kunde få rätt medicin. Hennes läkare hade stött på samma komplikation en gång för 20 år sedan men aldrig mer. Hon missade två månader i skolan och kämpar nu för att kunna ta igen dessa så att hon kan ta studenten med sina klasskompisar.

I slutet av november väntar en Parisresa med familjen , tack vare Min Stora Dag då hennes kurator nominerat henne efter de senaste månadernas omtumlande liv.

– Det ska bli otroligt roligt att få uppleva. Jag älskar verkligen att resa, säger Eira Stigengård.

Publicerad 01 November 2018 11:53