Krönika:

Du flyr inte för att det är bekvämt

KRÖNIKA. Just nu ser ?vi den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. 60 miljoner människor rapporteras på flykt. De allra flesta av oss vill hjälpa till. Vi ser lidandet, vi ser nöden. Vi ser miljoner med människor i flyktingläger. Det är obeskrivligt. Där växer barn upp – i röran och osäkerheten och laglösheten.
En del vill att vi skickar mer pengar dit, i stället för att låta flyktingar komma hit. Hjälper på plats. De personerna har antingen inga egna barn eller så fattar de ingenting om hur det är att vara på flykt. Eller så är de så förblindade av hat mot dessa muslimer att de inte kan förlika sig med att hjälpa dem till Europa och Sverige.
Självklart ska vi i Europa i största och första hand hjälpa på plats. Men vi kan också öppna upp legala flyktvägar. Ta ett gemensamt humanitärt ansvar. Visa att vi, till skillnad från IS, tillhör den civiliserade världen. Det handlar inte om öppna gränser, om gränslöst asylmottagande eller att ”hjälpa alla”. Det handlar om att se även flyktingar med mörka ögon som människor som du och jag. Att förstå att även de vackraste av flyktingläger är osäker, föder apati och inte är någon framtid. Hade det varit jag som tvingats fly hade ni kunnat skicka hur mycket pengar som helst till flyktingläger i Jordanien, Libanon, Turkiet. Ni hade kunnat bygga ett palats där i ökensanden. Jag hade gjort allt, precis allt, för att min son skulle få växa upp i ett land med frihet och stabilitet. Inte i ett flyktingläger med kriget in på knuten.
Det är detta ni som enbart vill hjälpa på plats, som inte vill ha några flyktingar alls i Europa, inte begriper. Det handlar inte om att få en dräglig vardag, en bekväm säng eller mer mat i ett flyktingläger. Det handlar om våra barn och deras framtid. För dem gör vi precis allt. Tyvärr slutar det ibland i tragedi. Och de som når fram möts av ökad främlingsfientlighet och höga murar. Jag lastar dock inga föräldrar som försöker göra allt för att deras barn ska få en bättre framtid.
Slutligen:? En bild på syriska flyktingar med mobiltelefoner har blivit en snackis i precis samma utsträckning som tiggaren med mobil blev. Hatet mot flyktingar med telefon har bland annat givit upphov till: ”Passet hittar de inte, men mobilen har de med sig”. En fråga till dig som tycker detta är relevant: Vad har du på dig just nu? Ett pass? En mobil? Just det. Men jag vet att du i händelse av att IS rycker fram mot ditt hem lugnt kommer gå till polisen, vänta två, tre veckor och sedan hämta ut passet och sedan bege dig till flygplatsen.

null

Publicerad 15 September 2015 10:00