Thorleif Torstensson och hans kollegor säger hej då under 2012. Finalen kommer att bli i Växjö. Foto:Universal

Thorleif Torstensson och hans kollegor säger hej då under 2012. Finalen kommer att bli i Växjö. Foto:Universal

Thorleifs tackar för dansen

50 år i dansens tjänst

DANSVÄNLIGT. Efter 50 år på dansbanan har Thorleifs bestämt sig för att säga adjö. Vad som började med sättningen två klarinetter, dragspel, cello och afrikansk trumma har blivit ett av Sveriges mest populära dansband genom tiderna.
- Vi vill inte tyna bort och självklart kommer det bli vemodigt men minnen kommer att finnas kvar, säger Thorleif Torstensson som startade bandet.

Historien om Thorleifs började hemma i Thorleifs pojkrum i Klavreström. Det började med en spelning för Socialdemokraternas kvinnoförbund och sen har det blivit väldigt många danskvällar men i år är det dags att ta adjö, och det blir på hemmaplan.
- Inget datum finns men vi vill göra vår sista spelning i Växjö. Sen om det blir konserthuset eller Värendsvallen får vi se.
Det finns många historier från åren på vägarna och tanken är att Thorleif ska sätta sig ned och skriva om minnena, precis som han gjorde för nästan 20 år sedan.
- Jag berättade historien fram till 1995 då och nu ska jag berätta resten, men inte i en lika påkostad version.
Sedan de första trevande försöken i pojkrummet har det blivit många historier som kan berättas många gånger.
- 1973 spelade vi på dansstället Sjönelund i Falkenberg och då skulle det vara lite pausmusik. De som spelade i pausen var Benny Andersson och Björn Ulvaeus tillsammans med sina flickvänner Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad. De fick snällt vänta på oss och tyckte vi var lite stora som sålt en massa skivor. De bjöd upp oss till Stockholm för att träffa Stikkan Andersson men han var inte där av någon anledning. Istället bjöd Agnetha på kaffe och Benny spelade lite på sin synth.

Frimärke
Thorleif är väldigt tacksam för dansbandslivet även om det blivit lite fel då och då.
- Vi hakade på discotrenden och trodde det skulle vara något för dansbanorna men det var helt fel. Till slut insåg vi att vi borde förvalta det vi hade med låtar som ”Gråt inga tårar”. Dansband är en folkrörelse och var kan du annars komma vilt främmande människor så nära som på en dansbana?
Thorleifs har knappast levt upp till rockmyten under karriären.
- När jag fyllde 50 år fick jag en löpsedel av Hänt i veckan där det stod ”Om alla var som du skulle vi inte haft något att skriva om”. Fast när vi spelade på en Karibienkryssning lyckades vi tömma båten på champagne tillsammans med Just D.
Vad ska du göra efter sista spelningen?
- Jag vill komponera mera och som jag brukar säga gå längre än till brevlådan. Jag vill rå min tid själv. Jag har barn och barnbarn och en stor frimärkssamling som jag ärvde efter min far. Kanske är jag den ende filatelisten som har kunnat hämta ett frimärke på mig själv. Thorleifs blev frimärke 1999.





Saker om Thorleifs du kanske inte kände till:

Första turnébussen kostade 4 000 kronor och var en folkabuss Posten i Norrhult fick anställa extrapersonal när de startade egen distribution och skivbolag. Hette från början Calcuttas och bytte sedan till Coconuts. Hette också The Red Fireties eftersom de köpt röda skinnslipsar och inspirerats av bandet The Firefly Man från Vetlanda. Röstade sedan om namnet. Valet stod mellan Bosses kvintett och Thorleifs kvintett.

Publicerad 28 January 2012 12:00