Att ha kunnat sätta ord på dottern Matildas sätt att äta att har underlättat stort för familjen Hörnquist.

Att ha kunnat sätta ord på dottern Matildas sätt att äta att har underlättat stort för familjen Hörnquist. Foto: Paola Nordgren

Matilda föddes med en stark matfobi: "Ibland önskar jag att jag åt allt"

I våras fick hon diagnosen selektiv ätstörning

KRISTIANSTAD

. Redan när dottern Matilda var liten märkte Johanna och Dennis Hörnquist att hon inte åt som alla andra. Hon rörde bara en viss sorts barnmat och kunde äta samma maträtt fyra gånger om dagen, månader i streck. Att sätta ord på vad det var dröjde dock många år.

– När hon var yngre tog många det för att hon var kräsen med maten. Även vi. Så vi förstår att det här kan vara svårt att förstå. Men när vi fick läsa en forskning om selektiv ätstörning för tre år sedan så stämde varenda punkt in på vår dotter, berättar Dennis Hörnquist, vilket också har gjort vardagen lättare för familjen.

Dottern äter bland annat pasta och potatis i olika former och färs och korv från ett visst fabrikat. Hon dricker inget annat än vatten och rör inte heller vid matvaror hon inte äter. Hon har aldrig ätit glass eller jordgubbar eller smakat pepparkakor, sådant som de flesta barn vanligtvis tycker om men som är väldigt vanligt att man avstår ifrån vid den här diagnosen.

Namnet på diagnosen är dock något missvisande enligt mamma Johanna. Även om läkarna gett diagnosen namnet, selektiv ätstörning, så poängterar hon att det inte rör sig om en ätstörning som anorexi eller bulimi.

– Det är ju ingen ätstörningen vår dotter har. Hon äter väldigt bra av de rätter hon tycker om. Det handlar mer om en matfobi som sitter väldigt djupt rotad.

Att hon väljer bort de vanligaste maträtterna som de flesta tycker om har också gjort att hon fått väldigt många frågor från kompisarna när hon inte äter skolmaten eller tackar nej till godis, läsk eller fika vilket har varit påfrestande för dottern.

– Ja, det är lite jobbigt att hela tiden behöva tacka nej och förklara varför jag inte äter en viss sak. Men det är så det är och ibland önskar jag att jag också åt allt, säger Matilda.

Hon är medveten om att hon inte äter som alla andra men hoppas att hon i framtiden ska våga sig på att prova på flera nya smaker, och konsistenser. För många mildras diagnosen i vuxen ålder, för andra försvinner den helt. Några få lever dock med diagnosen livet ut.

Diagnosen är också relativt ny, vilket gör att inte så många egentligen vet vad en selektiv ätstörning innebär. Enligt den diagnosmanual som finns så registrerades diagnosen så sent som 2013 och beskrivs som en överkänslighet mot lukt, smak och konsistens. De barn som har diagnosen väljer också ofta att bara äta en viss sorts mat, ofta beige mat eller mat från en och samma matgrupp och en begränsad mängd matvaror om runt 15 stycken.

Hos familjen Hörnquist har man försökt underlätta för dottern i skolan och skickat med mackor för att undvika matsalssituationen men i våras kom man till en punkt där diagnosen påverkade hela familjen mer eller mindre.

– Ja, vi kom till en punkt när det påverkade hela familjen men främst vår dotter som tyckte det var otroligt jobbigt att gå hem till kompisar, fika med handbollslaget eller gå till matsalen i skolan. Det var också då vi besökte en läkare som kunde konstatera att vår egen diagnos stämde och det gjorde också att vi kunde få ett intyg för att få en anpassad kost i skolan. Trots det är det fortfarande många som inte förstår, berättar Johanna Hörnquist.

Familjen försöker trots detta leva så vanligt som möjligt och köper den mat som Matilda äter för att inte göra en så stor sak av diagnosen.

– Vill resten av familjen äta en köttbit så gör vi såklart det och de dagar Matilda kommer hem från skolan och säger att det luktar gott när vi lagar mat eller berättar att hon vågat prova något nytt, då mår vi bra.

Publicerad 18 September 2019 00:00